Har varit på begravning idag. Min chefs bonusbarnbarn som hastigt har gått bort, bara 15 år gammal. Otroligt jobbigt att vara där, men samtidigt väldigt viktigt att visa stöd för familjen. Jag har ju jobbat inom företaget i över 10 år nu och är som min chef säger: uppfostrad på Lär.
Jag är väldigt gråtig av mig, men jag försökte verkligen att bita ihop. Men när mamman läste en dikt som hon skrivit till sin son samma kväll som han gick bort så brast det. Så galet ofattbart att en så ung människa inte ska finnas mera. Usch, jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det.
Vila i frid Jack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar